Vad är en kåsa eller kuksa

Kåsa, även känd som Kuksa, är mer än bara ett traditionellt dryckeskärl – det är ett stycke historia och hantverk.

Den traditionella kåsan var, som den är också idag, huggen i ett enda trästycke – vanligtvis björk – och är konstruerad för att vara både robust och funktionell. Termen Kåsa kan ursprungligen komma från fornsvenska eller från äldre skandinaviska dialekter. Det finns också förslag på att ordet är relaterat till det fornnordiska "kál" (som också betyder ett kärl) eller liknande termer, vilket indikerar en lång tradition. Termen Kuksa är känd på många språk runt Östersjön, men det exakta ursprunget till ordet förblir ett mysterium. Det finns teorier som tyder på en koppling till slaviska och baltiska språk, eftersom liknande termer finns, som det litauiska "kausas" för dryckeskärl. På finska är ordet "guksi" känt, vilket är särskilt vanligt i samisk kultur. I norra Sverige, där vi tillverkar vår kuksa enligt gammal tradition, är kåsan en praktisk följeslagare vid många tillfällen. Traditionellt användes kuksan av nordiska kulturer som ett dryckeskärl och följde dem i deras vardag. Det var inte bara användbart för att dricka vatten eller te, utan också ett praktiskt skopkärl. Handtaget och den praktiska formen gjorde det möjligt att bära Kuksa på bältet hela tiden, oavsett om det är på vandringar genom vildmarken eller när du kopplar av runt lägerelden. Förr i tiden var kuksan också en kulturell symbol. Den fann också sin plats i de baltiska staterna och Centraleuropa. I de baltiska staterna, som Lettland och Litauen, finns liknande träkärl som kallas kūka. Dessa var ofta gjorda av ek- eller bokträ och spelade en liknande roll som kuksan i norr, vare sig det var till vardags eller vid festliga tillfällen. I Centraleuropa, särskilt i de alpina regionerna och delar av Polen, Tjeckien och Slovakien, kan man också hitta träkoppar som kallas kupa eller hunter's cups, som är mycket lika nordiska traditioner. Särskilt i Sverige och Danmark var de ofta utsmyckade med genomarbetade ornament och användes till och med som statussymboler under renässansen. Idag är kuksan mycket mer än bara ett enkelt redskap för utomhusaktiviteter. Den förkroppsligar skönheten i forntida nordiskt hantverk kombinerat med designen av Skandinaviens råa, ursprungliga natur. Oavsett om det är med en kaffe vid lägerelden, hemma eller som en värdefull present – en riktig kuksa gjord på det gamla sättet är något unikt, det finns bara en liknande. Alla våra kuksa är tillverkade med största omsorg av högkvalitativt björkträ, som är känt för sin stabilitet och hållbarhet. I vår verkstad i norra Sverige skapas varje föremål som ett unikt föremål. Vår kuksa bär på ett stycke nordisk tradition som vi gärna bevarar och för vidare. Vi inbjuder dig att uppleva en bit av denna historia och upptäcka den tidlösa skönheten och funktionaliteten hos en äkta handgjorda Kåsa.

Kåsa träkopp – handgjorda unikater från norra Sverige

sv.m.wikipedia.org/wiki/Kåsa

Kåsa,nordsamiskaguksi, är ett dryckes- eller serveringskärl med handtag.

Utsmyckad kåsa av trä.Svenskt dryckeslag med kåsor, efter Olaus Magnus’Historia de gentibus septentrionalibus(1555)Tennkåsa, tillverkad i Västerås 1764.Kåsa i grön plast, ursprungligen en svensk militär modell.

Kåsa kan dels syfta på en mindre skopa, ett öskärl, eller en störreskål. Ordet antas ha lånats till språken runtÖstersjönfrån deslaviska språken. Till svenskan antas det inlåta från medellågtyskanskauwese, som betecknar en större vattenösa med skaft. Det Litauiska ordetKauszaskan betyda träkärl gjorda ur ett enda stycke men även träkärl i alla möjliga former.^[1]

I danskan och tyskan kom kåsa främst kommit att betyda större skålar. I Danmark förekommer benämningarna kovs för en stor skål och kovsken för en liten dryckesskål. Ett av de äldsta beläggen härrör från Henrik Klausson Djäkens testamente från mitten av 1400-talet, där det omtalas en större och en mindre silverkåsa.^[1]

I Sverige har kåsa förekommit både i betydelsen av större och mindre kärl. Under 1400-talet och förra hälften av 1500-talet användes i herremännens hem omåttligt stora ölkåsor av trä med en eller oftare två högtgående grepar, som var utskurna med snirklar och blommor samt ämnade att vid tömmandet föras över huvudet, där de då bildade liksom en krans eller hornliknande prydnad. Redan i början av 1600-talet var sådana kåsor sällsynta.^[2]

I Sverige förekommer benämningen första gången i en finsk bouppteckning 1449-53. Där omtals en "kawsa aff silff", "en liten siff kausa" och en "kausa beslagen med silf". Ingen närmare beskrivning av dessa ges dock. Gustav Vasa lät 1556 utta två eller tre kåsor ur skattkammaren som gåvor till den ryske storfursten. I Erik XIV:s skattkammare beskrivs fyra silverkåsor, med en vikt på omkring 2,5 kilo vardera, vilka stod på "gåsefödder" och pryddes med en "havsman" och en "havsfru". Hertig Johan efterlämnade 1617 i sitt testamente två kåsor i silver om 7 respektive 5 kilo. Det förefaller som man under denna tid främst använt benämningen om större kärl. Samma testamente upptar även vad som kallas "en liten Rysseskål som plägar följa kåsorna åt", vars vikt snarast motsvarar det som brukar förknippas med kåsor.^[1]

Bland allmogen i Dalarna med flera landskap nyttjades sedan gammalt mindre träkåsor med lägre gående grepar, ofta vackert formade och rikt snidade. Dessutom hade man för inmundigande av brännvin små halvcirkelformade kåsor av trä eller silver med vågräta grepar.^[2]

I Norge användes tämligen stora, laggade ölkåsor av trä med snidade grepar, som ej räckte högt upp.^[2]

Ganska snart får dock benämningen kåsa fäste även för de mindre dryckeskärlen. I bouppteckningen efter Tomas Dyre i Bohuslän 1652 upptas sju silverkåsor, av vilka de lättaste vägde 26 gram och de tyngsta 900 gram. Den minsta anses vara avsedd för ett flaskfoder.^[1]

Särskilt under 1500-talet är en speciell form,Kronkåsanpopulär. Den tillverkas av ren rotvril med två högt uppstående grepar. Olaus Magnus beskriver dessa kåsor iHistoria om de nordiska folken.^[1]

Metallkåsorna blev under 1700-talet främst allmogens dryckeskärl. Under 1800-talet försvinner de i större delen av Sverige, det är främst som "lappsilver" kåsor med en liten fot och behängda med små silverlöv och ringar.

Kåsor avsedda som skopor var ursprungligen gjorda avvrilfrånbjörk, för hållbarheten och utseendets skull, och användes avsamermen denna typen av kärl har även hittats vid utgrävningar avHedeby^[3]. Förutom handtag, så kan dessa kärl ha ett eller två hål för fingrar. Ena hålet brukar dessutom vara försett med ett band (eller dylikt), för att till exempel kunna hänga kåsan på ett skärp, så att man alltid har den med sig. I dag görs kåsor också avplastellergummi.

Som en stor ölskål (av trä) förekommer kåsa i adliga ättenKåseoch andras sköldemärken.^[2]

ISvenska Akademiens ordlista över svenska språketfinns ordetkås|a -an, ormed betydelsen dryckeskärl.

Etymologiredigera

Ifinskanfinns ordetkousa, som betyder skopa och är närbesläktat med ordetkauhamed betydelsenskopa,slev.

Ilitauiskanfinns ordetkáušas, som betyder urgröpt slev, skopa, kåsa, skål. (Labas káušas dvs. god slev kan ha gett upphov till Lapskojs)

I meänkieli finns ordetkauhamed betydelsen slev ochkuksamed betydelsen en kåsa att dricka ur.

Pålulesamiskarespektivenordsamiskaheter kåsagukserespektiveguksi, båda betydde förr en mindre träkopp att dricka ur (med ett handtag).

I alla språken används de ovanstående orden också för kåsor, som idag ofta är tillverkade av plast.

källa: wikipedia

Norrland-Shop

Norrland-Shop